Freudag

Thank Freud it’s friday! Det har varit en vecka med mycket, mycket information i skolan. Föreläsningar om sociala medier, marknadsföring och annat man bör kunna om man vill bli en framgångsrik och snuskigt förmögen reklamare. Det vill jag. Men jag vill inte fortsätta vara sjuk. Jag gick nästan tre dagar utan kaffe(jo, jag tog en liten fattig dubbel på vägen till skolan men den räknas inte). Och jag var verkligen på bättringsvägen, men att slänga in ett handbollspass var absolut inte det bästa. Därför vaknade jag idag med förkylningen from hell and the size of the Grand Canyon. Fudge me in the south!

Men idag var det endast halvdag, och därför lägger jag mig nu i soffan med en god macka, en ordentlig kaffe (ja, jag kan lika gärna dricka kaffe igen eftersom jag ändå blir sjuk) och nya avsnitt av ett flertal serier. Och jag tänker inte träna i kväll. Men jag tänker kanske ta ett glas vin hos Mimmi på/vid Chat Noir. No questions asked.

Sorgligt men kanske sant (eller kanske inte)

Om citatet stämmer så är det det roligaste Özz någonsin har sagt. Men bara om det visar sig vara sagt med självdistans och glimten i ögat. Om inte så är det fortfarande väldigt roligt, men på grund av en helt annan anledning. Fast när jag tänker efter så skulle det ju faktiskt lägga sig i en kategori utan något särskilt motstånd. De svenska komikerna är faktiskt riktigt dåliga överlag. Vissa undantag finns det absolut, men de få som får chansen att synas i diverse panelprogram borde inte ha tagit sina mödrars vitsord så seriöst. Men jag tror ändå det handlar om vanligt enkel brist på självdistans och verklighetsuppfattning. Stackaren.

Vem kunde tro?

Vem kunde tro att skolan skulle vara så tidskrävande? Men den är det på ett bra sätt, vill jag tillägga. Just nu sitter Emil hemma och lägger ihop de sista delarna till vårt bidrag i Guldlådan. Det har varit väldigt tidskrävande, och skulle egentligen ha varit klart igår men vi fick köpt oss några extra dagar. Så det ska vara färdigt imorgon, och även om jag inte har några lektioner så blir det att tidigt ta sig över älven och till Lindholmen. Men jag klagar inte. Förutom om ryggen då. Den gör ont. Och handleden med. Knät värker ibland. Jag behöver klippa mig. Såna saker får man klaga på. Vem kunde tro att det skulle vara så ohälsosamt att idrotta?